Tänkte på det här med ögonkontakt och strålkastarsken.
Ögonkontakten fungerar oxå som energipåfyllnad...som sladden mellan motor och elkontakt..Man tankar upp energi av lyssnarna..god energi, för det mesta...som kan värma den djupfrusnaste motorn, vår självtillit. Och tvärsom, få en att skrumpna till ett gammalt avocadoskal.
Men när självtilliten blir stor, vecklar våra färgrika kronblad ut sig och vi låter färgerna förgylla vår dans, vår kommunikation..och man säger efteråt: Det var en engagerande talare.
Så roligt Janne Arleklint att träffa dig!
Kurs i Vietnam? Nikonutbildning? Jisses, med tolk.
Jag har haft hörseltolk en gång under en berättarföreställning..märkligt och ovant att inte ha hundraprocentig kontakt, att ha konkurrens om ögonkontakten..och viktig kände jag mig samtidig. Ja som när man ser debatter från FN..eller Saddam Hussein intervjuer ..där allt tolkas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kursen för vietnameserna genomfördes här i Sverige. Jag fick tala engelska och löpande översatte tolken till och från vietnamesiska. Med tiden lärde jag mig att helt strunta i tolken. Hon fanns bara i rummet som ett eko. Ett lite otacksamt jobb att tolka kan man tycka.
Visst har du rätt i att åhörarna ger energi. Allt är ett samspel.
Ju mer engagerad jag är, desto mer engagerade blir åhörarna, vilket i sin tur triggar mig än mer.
..fanns i rummet som ett eko..så vackert uttryckt.
Ibland har jag berättarföreställningar i bergrummet under HögaKustenbro fästet..och där i bergets hjärta är det ett / många eko när jag talar..ett fantastiskt bergrum med stalagtiter och berget grovt hugget.Där kan man oxå känna landhöjningen om man bara är tillräckligt stilla.
Skicka en kommentar