Att vara med sitt budskap

Inom retoriken pratar man om att bara budskapet hela vagen fram.
Det handlar om medvetenhet, att vara narvarande i det man sager, att inte vara nagon annanstans i tankarna och nar du ar, i det du sager, foljer din kropp ocksa med, handerna till exempel.
Har i Vietnam slar det mig hur narvarande manga, speciellt servetriser, ar nar de elegant bar fram tallrikar och glas och mjukt och forsiktigt placerar dem framfor mig. Pa samma eleganta satt dansar de av bordet eller lamnar fram notan, halsar eller haller upp dorren.
De bar budskapet hela vagen.
Budskapet att du som gast ar viktig och maten ar vardefull. Vietnameserna ar valdigt narvarande i sina kroppar och i nuet.
Idag blasregnar det och himlen ar gratung, ca 25 grader. Pa baksidan av hotellet, nedanfor vart rum finns tva sma hus med tappor till, darefter risfalt. I morse blev jag vittne till vardagsdramatik..ena gardens ankor hade tagit sig in till andra gardens nyplanterade vaxter, och de snafsade, snattrande pa vita och vackra mot den bruna jorden. Det uppmarksammades av husfrun som uppretad, ikladd rod hjalm och munskydd skrikande schasade ivag dem till ratt gard.
Funderar over varfor de bar munskydd, det ser lite laskigt ut, tycker jag..ja man borjar kika efter kolerahardarna.I Saigon var det ju forstaligt, pga alla avgaser men har pa landet? Bland alla floder, risfalt och banantrad??!
Och hjalmarna i vatt och torrt?!
Hjalmarna har de kanske av gammal vana sen kriget??En del har faktiskt gamla krigshjalmar nar de kor moppe .Den skyddar ju oxa mot regnet. Ja och har de hjalmen pa huvudet behover de ju inte leta efter den nar de ska ut och moppa.