lördag 10 januari 2009

Livet en film

Livet ar en film.Ja och huvudaktoren ar ju jag..i min egen film.(Det enda kruxet ar att hitta stoppknappen och spolatillbakaknappen)
Kande det sa starkt igar nar jag cyklade de 4 km in till Hoi An.Ute svenskt midsommarvader..blasigt, regn i luften 20 grader.
Vagen alldeles platt, langs slingrande flod.
Var tionde meter var en ny filmruta.Pa ca 8 meter...Laundry, beautyshop, restaurant, snickeri, skradderi, rormokeri, skoaffar, skoaffar, skola..skola.skola..restaurant, vattenforsaljning,skradderi, pannkaksforsaljning, lite risfalt..restaurant, skoaffar, skradderi, skradderi, skoaffar, trasnideri, moppeverkstad, bostadshus, cykelaffar, fantastiskt underhallande och roligt. Ibland ar livet mer filmlikt an andra ganger.
Igar kvall var det film fran palatset. Vi svepte runt, ikladda nysydda sidenkimonos i vart hotellrum och kande oss som drottningen och kungen av Saba, minst.
Och Annette tack for ditt livstecken och ha det sa harligt i Egypten!

2 kommentarer:

Ann-Cathrin sa...

Precis så där brukar jag också tänka. Allt livet är ett äventyr och jag är mitt i det. Plockar då fram min osynliga kamera och "klick" tankar jag in ett ögonblick i minnet. Jag kan till och med måtta med fingrarna framför motivet, som en ram.

Sedan är det så underbart att kunna plocka fram lyckokänslor från det inre fotoalbumet när det känns trist och tungt. Vips är jag tillbaka i segelbåten och solen strålar underbart eller jag är ute och går i vårvintersnö och träden gnistrar mot den blå himlen.

Ha det underbart! Nysydda kimonos på ett härligt hotell låter inte helt fel, om man säger så...

Ann-Cathrin

Anonym sa...

Hej Stumpan!
VA kul att få veta att du bloggar dig fram! Tänk då slipper du berätta allt när du kommer hem!
Jätteläckert att läsa vad ni har för er! Ja det skriver du ju inte så mycket om förstås, men omgivningarna i alla fall.
Här är fortfarande massor av snö. I morgon är det dags att städa ut julen.
Kram på er båda två!
Ancy