onsdag 14 januari 2009

The silkworm-story

Jag har alltid älskat siden.
Min mamma älskade siden.
Jag kan se henne framfor mig när hon strok med handen over det blåskimrande tyget och sa:Det här är thaisiden, visst ar det vackert?! Eller : Se vilken vacker yta rasidenet har.
Igar sag jag silkeproducenten herself, mrs Silkworm pa en stalig silkfarm utanfor Siem Riep ( Angkor wat) Fantastiskt spännande!
Det yttersta lagret av kokongen bestod av det grovre rasilket, som blev 100 m trad, det inre lagret var fin-silk och det rackte till 300 m trad!
Nar larven trottnat pa kokonglivet krop den ut och la ägg som de odlade upp eller sa kokades kokongen och larven dog.
-Ja vi äter dem oxa, mkt protein sa den vackre guiden och knaprade i sig en larv.Han gjorde en inbjudande gest mot korgen och jag gjorde allt for att se helt vanlig och oäcklad ut( man vill ju inte verka fordomsfull) men avbojde.
Sen fick jag se hur de växtfärgade och spann, satte upp vävar och vävde.
Jag har ju assisterat Gunilla , när hon satte upp en yllepläd.Det var minsann pillrigt, tretradigt ullgarn som skulle solvas, manga trampor och trad som gick av och jag svor och svettades.Men har mina vanner pa silkesfarmen, solvades det med trad som inte syntes, spindeltrad. Späda flickor drog elegant och snabbt tradarna dit de skulle och jag var mållos.
Storre och storre blev min beundran, min hogaktning for deras silkesproduktion och jag fattar inte hur detta kunnat oversättas till maskinell tillverkning.Ni skulle sett stadkanterna!! Under en dag vavdes 25 cm, 50 cm brett monstrat sidentyg. Ett tyg vavt av osynliga tradar, värdigt en drottning.
Och jag sag och kande en himmelsvid skillnad mellan dessa tyger och de tyger jag hade i resväskan, ojojoj.
Det är skillnad pa kvalitet och kvalitet och naturligtvis pa priserna.
Nu lite raffel.
Senare pa eftermiddagen medan jag stod och provade silverarmringar upptackte var taxichauffor en illgron orm i busken precis utanfor affären .Han fick tag pa en käpp och krossade dess skalle, - ja blir man biten av den här, da blir benet dubbelt sa stort, sa han med ett leende, medan han lat ormen dingla i vinden.
Va inte ormtrygg i staden?!
Nu kl. 14 flyger vi tillbaks till gamla Saigon. Hade en slang av diarre i morse, men hällde i mig allt jag kopt pa apoteket och sa svarta langbyxor, dar syns det ju minst, om , att ifall. :)

Inga kommentarer: