Mörkerkommunikation och strålkastare

Ibland har jag haft alltför starkt strålkastarljus på mig och alltför mörkt i salen och då har jag inte mött ett enda ögonpar..och jag tittade naturligtvis på publiken, svepte runt..till översta raden.. längs sidorna ..trots att jag inte fick någon ögonkontakt..men herreminje vilken energiförlust...eller brist på förnybar energi och jag vet att de berättarföreställningarna blev mycket svagare än vad det kunde ha blivit, om jag hade kunnat tankat upp åhörarnas energi..fast det visste inte de, för de visste inte hur det kunde bli, i styrka.
Hängde ni me`?
När vi ändå är inne på ljus..och framförandeteknik...eller actio som grekerna sa.
Ett av mina uppdrag i världen, är att göra folk medvetna om ljusets betydelse.
Ju mer ljus du har på dig desto starkare kommunicerar du.
Salen, åhörarna kan vara upplysta men ett extra ljus på dig förstärker din kommunikation.
- Nääää inte är jag så märkvärdig, inte ska jag ha ljus på mig, säger de flesta.
Då brukar jag berätta om den gången jag var på ett galleri i Gamla Stan, då gick plötsligt strömmen, belysningen mot tavlorna slocknade och fast det var mitt på dagen...FÖRSVANN..tavlorna.
För att komma åter när ljuset efter några minuter kom tillbaka.
Det var en fantastiskt insikt jag gjorde.
Alltså, vi ska se oss som konsten på galleriet..ju bättre ljussättning desto starkare framträder vi, och ju starkare, ju mer av våra nyanser, mimik som lyfts fram, ju starkare kommunicerar vi..och det är ju vårt syfte..när vi står framför en grupp..eller hur?!
Detta med ljus är ett stort, omedvetet kapitel inom retoriken och förutom kunskap så är det oxå Jante som vi låter stoppa strålkastarljusen..- Tro inte att du är något! Gör dig inte märkvärdig och synlig!
Men det är ju precis det vi alla är, något märkvärdigt som världen förtjänar att få njuta av!!

Strålkastare och motorvärmare

Tänkte på det här med ögonkontakt och strålkastarsken.
Ögonkontakten fungerar oxå som energipåfyllnad...som sladden mellan motor och elkontakt..Man tankar upp energi av lyssnarna..god energi, för det mesta...som kan värma den djupfrusnaste motorn, vår självtillit. Och tvärsom, få en att skrumpna till ett gammalt avocadoskal.
Men när självtilliten blir stor, vecklar våra färgrika kronblad ut sig och vi låter färgerna förgylla vår dans, vår kommunikation..och man säger efteråt: Det var en engagerande talare.

Så roligt Janne Arleklint att träffa dig!
Kurs i Vietnam? Nikonutbildning? Jisses, med tolk.
Jag har haft hörseltolk en gång under en berättarföreställning..märkligt och ovant att inte ha hundraprocentig kontakt, att ha konkurrens om ögonkontakten..och viktig kände jag mig samtidig. Ja som när man ser debatter från FN..eller Saddam Hussein intervjuer ..där allt tolkas.

Fortsättning retorik i bakfickan

Någon sa, ( och jag log ) " PR baserad på lögner ger kortsiktiga effekter, ugnefär som att kissa på sig, varmt och skönt för stunden, men ganska snabbt efter blir det både kyligt och obehagligt"

Retorik i bakfickan..

Det är bra att samla på sig slagkraftiga citat eller humoristiska ordspråk( om man inte tillhör de som spontant hittar rätt snitsiga uttryck) att ha i bakfickan ..när man håller sitt anförande, eller när tystnaden bara blir alltför tryckande runt det spegelblanka bordet. Hittade ett Thorvald Gahlin citat, som fick min ansiktsmuskulatur att röras, och då måste ju andras oxå påverkas.
" Det gäller att ha mod att vara den man är.
Och inte tappa modet för att man är den man är"

Kommunikation är som strålkastarljus

Kommunikation är som ljusstrålar, strålkastarsken.
Hela du, hela kroppen är en mängd strålkastare som lyser olika starkt beroende på trygghet, engagemang & medvetenhet.
Starkast lyser huvudstrålkastaren, ansiktet med ögonen och mimiken, men hela kroppen lyser, signalerar- kommunicerar..ända ner till fötterna.
Om någon står med fötterna inåt eller brett isär-utåtvända..kommunicerar den olika saker..eller hur?
Ju mer du kan synkronisera dina strålkastare desto starkare kommunicerar du ditt budskap.
Ju mer stilla du håller huvudstrålkastaren desto starkare kommunicerar du.
Därför är det viktigt att ha koll på huvudrörelserna och ögonrörelserna, att de inte är för ryckiga, flaxiga, snabbt växlande...om du behöver göra ett stadigt, trovärdigt intryck alltså.
Ju mer stilla du kan hålla ditt huvud och dina ögon, desto starkare lyser dina kommunikativa strålkastare desto trovärdigare kommunicerar du.Du kan gestikulera hur mycket som helst, men huvudstrålkastaren måste vara stilla..ja det är som i dans..snurra på, men ha ögonfäste.
Visst är det spännande?!

Dånande tystnad

Ja så är det dånande tystnad och oigenomtränglig svärta.
Så är jag tillbaka i Höga Kusten.
Min hjärna hade tagit till sig de Vietnamesiska ljuden, havets bränningar, trafiken, rösterna med andra melodier... här i Tollsätter är det verkligen TYST.
Allt är tyst och vackert inbäddat i vit snö.
En och annan bil kommer förbi.
När klockan börjar spela är det nattsvart ute..flera timmar längre svart både på morgonen och om aftonen..jag känner påverkan...oj vad ljus påverkar..det är inte bara tanken som styr.
Och jag packar in mig i omslagspapper på omslagspapper, och tänker att det är inte så många månader kvar tills dess jag kommer att känna varm vind mot min hud och får höra kajorna prata medan jag dricker min cappuccino på översta platån under hägg och lönn.

Ihopvikt kommunikation

I mitt barndomshem fanns inga krav på att något skulle vara ihopvikt eller struket.
Och det kan man väl tycka, att vikt eller ovikt inte spelar någon roll...fast det kommuniserar något.
Det slog mig en gång när jag hade haft nattgäst som jag lämnade tidigt på morgonen för att åka och jobba..när jag kom tillbaka, hade hon åkt och i rummet låg sängkläderna prydligt ihopvikta och lagda på diagonalen på sängänden.
Då såg jag hennes händer som vikt ihop och omtänksamt lagt sängkläderna i en snygg hög, en hälsning.
Jag tänkte på det nu när jag sovit mycket på hotell, hur städerskan förutom att hon bäddat och hängt in nya handdukar också vikt ihop mitt urtvättade, sladdriga nattlinne och lagt det så snyggt på sängen..ja blev rörd av handlingen, att se handens behandling av mitt plagg, av mig..även om inte hon och jag har någon relation, utan det ingår i hennes arbete.
Och i morse vek jag ihop min pyjamas, som en omtänksam hälsning åt mig själv.

Obama och de retoriska färgerna

På Bangkoks flygplats hade jag turen att på storbildsskärm få se installationen av USAs nya president.
En övertygande föreställning där olika artister förstärkte Obamas budskap om att ett mångkulturellt USA kan förändra.
Att tillsammans oavsett politisk färg, ras eller kön kan vi förändra.
Obamas familjs kläders färger förstärkte budskapet.
Allt oerhört välplanerat, naturligtvis.
Presidenten själv seriös och stadig i svart kostym med röd eldslåga, passion, i form av röd slips.
Presidentens fru klädd i grönt, växandets färg.. skor, handskar, kappa och klänning.
En dotter i rosaorange, kommunikationens och passionens färg och den andra i blått, det sinnliga, meditativa.. färger som med sin mångfald förstärker Obamas budskap att mångfald är styrka.
När jag steg på x2000 på Arlanda slogs jag av hur murriga, tunga färger alla resenärerna bar, brunt, grått och svart.
Inte ett plagg som gav någonslags energipåverkan...det var förfärligt..varför väljer vi så tunga färger??
Inredningen i vagnen var oxå tung..sliten beigegrå..och så alla människor i asktunga textilier..ja på tal om Obamas budskap...vad är det vi svenskar förmedlar?

Om 24 timmar

Halleda, som vi sager i Skurup.
Om 24 timmar star jag aterigen pa svensk mark.
Har tagit en sista simtur i det grona havet och avnjutit ett grillspett och nu sakta borjar hjarnan ta in tankar angaende jobb, snoskottning, strumpor..det ar otroligt att jag nu ar i Vietnam och snart i Sverige och mina rodmalade tar, kommer att forsvinna i sockar och Goodyear- stovlar.

..att dansa tillsammans

Inom kommunikation pratar man om att dansa tillsammans..att folja varandra ..att som saljare folja kunden allra mest.
I gar var jag pa marknaden 15 km harifran..den mest fantastiska marknad jag varit pa, ett myller av ankor, musslor, krabbor, kott, vaxdukar, frukter...ja dar fanns allt!
Jag behovde en ny planbok.
Stannade till vid en glasmonter med planbocker..vips byttes den unga tjejen ut mot en aldre kvinna, proffset och engelsktalande.
Och hon kunde dansa med kunden.." Oh madame, letter?? Yes, this letter.
Jag tog planboken luktade pa den..den luktade lader och hon tog planboken och luktade och log stort.."letter yes madame, real letter"
"How much?"
Jag lade mig under.
Hon log ,ojade sig, la huvudet mot mitt brost " Oh nooo madame"
Hon skrev ett pris pa kalkulatorn.
" No, no sa jag och log.
Sa fortsatte vi en stund..medan folk samlades runt oss, tog i mitt har, beromde det och klappade Lasse pa magen, leende, " Happy Buddha"
Sa gjordes affaren upp, vi tackade for dansen och bagge var vi sa nojda.

Inte bara en dans pa orkideer

Na livet i Vietnam ar inte bara en dans pa orkideer.
Igar fick jag till exempel tre nya myggbett och nu till frukosten var bacon slut.
Och jag har betalt 40 kr for mycket for de nya gronrutiga shortsen, upptackte jag.
Ja hur tror ni det kanns?
Suck.
Tog min morgonpromenad vid sju-tiden langs havet. Da var de redan pa plats, kvinnorna i sina karakteristiska rishattar, byxor , blus och munskydd( for att inte bli solbranda i ansiktet) saljande frukt och massage.
Som tysta vantande faglar sitter de pa huk pa den allmanna strandelen. Pa hotellens omraden far de inte vara, da kommer vakterna och sjasar bort dem och de flyttar sig diskuterande och motvilligt.
Och snart fylls stranden av solhungriga europeer och solbranda ynglingar som surfflyger pa vagorna i hissnande hastigheter.

livstecken

Ja en blir allt varm om hjartat nar en far livstecken fran vanner i Sverige!
..skrev hon medan hon febrilt fosokte halla de hungriga malariamoskitosarna stangen!

..bara ett ord till, Ann Cathrin

Sa jag att jag antligen har brant mig? Iallafall sa lyckades jag igar att bli solbrand.
Nar solen borjade dala, tvattade jag haret och tog en promenad langs den kilometerlanga sandstranden sa att haret kunde torka i den ljumma vinden.
Stranden ar langgrund och vagorna, sidenblankrunda svepte in over mina fotter i fantastiska champagnebubbelbad .
Magiskt var ordet.
Och horde rykten pa stan att Ingalill blivit mormor, det ar ju oxa magi.
Och undras hur det ar for Gorlins i Egypten?
Vi har ju skippat all potatis, ris och pasta och brod men ar inte at sylfidhallet alls. Nu slog det mig som en blixt fran en klar himmel...FRUKTEN!!! Vi vraker i oss solmogen mango, sot ananas, vattenmlon, papaya, lichee, drakfrukt( den dar illrosa skaliga md vittkott) sma sota bananer till frukost, formiddag och till dessert.
Fantastiskt och supernyttigt och massor av fruktsocker..ja sa var den gatan lost

Paradisiskt

Paradisiskt var ordet.
Sol och fargglada drakar i luften. Kinesiska sjons vagor lagoma. Ligger under palmparasoll och mumsar i mig ananas och mango och later en kvinna massera mig med olja.
Tar mig ett bad i det supersalta havet och vagorna slar nastan omkull mig men med kolsyreeffekt grand lux. Pa havet surfar folk i selen fastade vid typ av fallskarm, flyger och voltar i valdig fart.
Havet danar harligt och starkt.
Vidarna ar jumma i solen 30 grader ja livet kan inte vara battre!

Ankhuvud och grishuvud

Mat ar verkligen harligt!
Oj nu funkar inte de sista bokstaverna i vart alfabet, beklagar.
Befinner mig pa sydkusten i Vietnam, 20 mil fran Saigon eller Ho Chi Minh city osterut. Bor i bungalow precis pa stranden , urmysigt nar vi anlande i eftermiddags, men nu nar morkret fallit danar havet hiskeligt..och jag ser tsunamivagen framfor mig..usch.
Jo men pa tal om mat, det ar en av dagens hojdpunkter, speciellt sa har utomlands.
Anka ar en av mina favoriter, och var pa kinarestauran i forrgar i Kambodja, och bestallde anka, som efter lang stunds salivering kom...En halv anka huggen i stycken, hals, lar, sma brostbitar och HUVUDET.
Gulp, och i det icke-knapriga skinnet noterade jag rester av fjaderdrakten. Pet, pet..boink..tugg.
Ja ja har hort att i Kina ar huvudet delikatessen, den som har hogst status far huvudt att kalasa pa..
Men, men en annan ar bortskamd med brostbitar.
Ja,ja kulturerna ar olika.
Sa slar det mig ,att vi har ju oxa den seden, med huvud, ja pa vara julbord ligger ju den storsta delikatessen, vackert dekorerad till den fornamste i sallskapet att slicka och gnaga pa...grishuvudet!
Men vi ar ju sa jamlika och demokratiska i Sverige, ingen vill vara former an nagon annan, darfor blir grishuvudet liggande..ouppatet.

The silkworm-story

Jag har alltid älskat siden.
Min mamma älskade siden.
Jag kan se henne framfor mig när hon strok med handen over det blåskimrande tyget och sa:Det här är thaisiden, visst ar det vackert?! Eller : Se vilken vacker yta rasidenet har.
Igar sag jag silkeproducenten herself, mrs Silkworm pa en stalig silkfarm utanfor Siem Riep ( Angkor wat) Fantastiskt spännande!
Det yttersta lagret av kokongen bestod av det grovre rasilket, som blev 100 m trad, det inre lagret var fin-silk och det rackte till 300 m trad!
Nar larven trottnat pa kokonglivet krop den ut och la ägg som de odlade upp eller sa kokades kokongen och larven dog.
-Ja vi äter dem oxa, mkt protein sa den vackre guiden och knaprade i sig en larv.Han gjorde en inbjudande gest mot korgen och jag gjorde allt for att se helt vanlig och oäcklad ut( man vill ju inte verka fordomsfull) men avbojde.
Sen fick jag se hur de växtfärgade och spann, satte upp vävar och vävde.
Jag har ju assisterat Gunilla , när hon satte upp en yllepläd.Det var minsann pillrigt, tretradigt ullgarn som skulle solvas, manga trampor och trad som gick av och jag svor och svettades.Men har mina vanner pa silkesfarmen, solvades det med trad som inte syntes, spindeltrad. Späda flickor drog elegant och snabbt tradarna dit de skulle och jag var mållos.
Storre och storre blev min beundran, min hogaktning for deras silkesproduktion och jag fattar inte hur detta kunnat oversättas till maskinell tillverkning.Ni skulle sett stadkanterna!! Under en dag vavdes 25 cm, 50 cm brett monstrat sidentyg. Ett tyg vavt av osynliga tradar, värdigt en drottning.
Och jag sag och kande en himmelsvid skillnad mellan dessa tyger och de tyger jag hade i resväskan, ojojoj.
Det är skillnad pa kvalitet och kvalitet och naturligtvis pa priserna.
Nu lite raffel.
Senare pa eftermiddagen medan jag stod och provade silverarmringar upptackte var taxichauffor en illgron orm i busken precis utanfor affären .Han fick tag pa en käpp och krossade dess skalle, - ja blir man biten av den här, da blir benet dubbelt sa stort, sa han med ett leende, medan han lat ormen dingla i vinden.
Va inte ormtrygg i staden?!
Nu kl. 14 flyger vi tillbaks till gamla Saigon. Hade en slang av diarre i morse, men hällde i mig allt jag kopt pa apoteket och sa svarta langbyxor, dar syns det ju minst, om , att ifall. :)

Angkor Wat en drömresa

Angkor Wat- ett av världens sju underverk!
Jag är begeistrad, betagen och hänförd! En fantastisk resa i skönhet, arkitektur, ingengörskonst, legender, religion och makt. En resa i palats där mängder av nakna fötter slitit ner sandstenströsklar och trappsteg genom tusentals år. Själva Angkor Wat en välbevarad skönhet, praktfull och mäktig..ett annat tempel såg jag med fyra torn, där blixten slog ner och eftersom det var ett dåligt omen avstannade det bygget. Men det absolut mest fantastiska templet var det sista, ett tempel i praktfullt förfall, där ornamentptydda stenblock, kolonner och Shivastatyer omfamnades av enorma trädrötter. Upp genom utsirade golvplattor växte naturen. Apor klättrade längs stammarna och jag skymtade Harrisson Ford, Apkungen väste: Visa nu hur man gör upp eld! Och minsann såg jag inte Angelina Jolie bakom en drakelefant?!
Det var som om en strid stannat av, en strid mellan enorma enter och stenskapelser av människors händer..och där gick jag andäktigt mellan nedfallna murar och tjocka spindelnät, och där jag skymtade hondjurets andedräkt.
Det var helt makalöst, sagolikt och jag är fortfarande tagen av detta möte, denna resa till en värld för länge länge sedan.
Först se Angkor Wat och sedan dö.
Kul Ylva höra av dig! Sidenrockare!!!Du e för kul!
Har ni registrerat att jag fått kontakt med de svenska tre sista bokstäverna i vårt alfabet?? Skönt va?!
Nu stundar tur till The floating village i Kambodjas stora sjö ?? Efter rejäl low kolhydrate budget, nä frukost..omelett and bacon bland glada danskar och slippriga papayas.
Fortsättning följer..The silkworm-story!!
Ute molnigt, 23 grader.

Kungariket Kambodja

The old king was better than our new king, his son, sa taxichaufforen som tog oss fran Siem Rieps flygplats in till stan.
Kungariket Kambodja.
"Ten years ago here was nothing"fortsatte han.
Hotell kantade vagen, 25 grader varmt, lastbil med soldater.."We have a fight with Thailand" sa han
"You are safe in Cambodja, if you lose your bag, the police will find it". Efter en stund fortsatte han "If I", lose my bag it would be difficuld to get it back"
Jag fick sjalv associationer till Indien dar vi akte. En blandning mellan Indien och Thailand. Manga Tuk-tuk, mopeder som har ett sate for tva personer bakom sig, ja taxi.
Mycket trad, en flod, bambu mycket folk, orangekladda munkar, faglar och lukten fran eldar, koken.
I dag vantar Angkor wat.

Svensk midsommar

Otroligt att det kan vara svenskt midsommarvader sa har vid Kinesiska sjon.

Ja nastan vantar och tjockjackstemperatur!!

Vietnameserna hade tjocka jackor och mossor redan vid 25 grader men nu vid 15 grader borjar jag bli hurrven..jag som alltid vill sitta ute och ata eller fika. Sa nu kande jag mig tvungen att fortsatta pa den linjen nar vi kom till Mama Lys restaurang, som alldeles vid det stormande havet, och inta lunchen dar.Med handerna kupade runt en rykande het mugg med Vietnamesiskt te, tvingade jag mina tander att sluta skallra och konverserade muntert med Lasse och halsbandssaljande flickebarn i traditionell strahatt.

Ja pa tal om affarer..i mitt ressallskap har jag en affarsman, en driven, snabbtankt entreprenor som normalt, slugt vantar pa ratt tillfalle att sla till och gora en bra affar, en taktiker utan dess like.

Men har ar han helt forandrad. Nar jag borjade pruta dag ett, som det star i alla resebocker att man ska gora,var han helt passiv!! Jag fick noll stod och det behover man ju som ovan prutare i Asien. Nej, ordlost fick han mig att kanna mig som varldens snaljap, svensk kapitalistsvin.

Vaaa, jag var helt forbluffad.

Affarsmannen har tagit semester!

Livet en film

Livet ar en film.Ja och huvudaktoren ar ju jag..i min egen film.(Det enda kruxet ar att hitta stoppknappen och spolatillbakaknappen)
Kande det sa starkt igar nar jag cyklade de 4 km in till Hoi An.Ute svenskt midsommarvader..blasigt, regn i luften 20 grader.
Vagen alldeles platt, langs slingrande flod.
Var tionde meter var en ny filmruta.Pa ca 8 meter...Laundry, beautyshop, restaurant, snickeri, skradderi, rormokeri, skoaffar, skoaffar, skola..skola.skola..restaurant, vattenforsaljning,skradderi, pannkaksforsaljning, lite risfalt..restaurant, skoaffar, skradderi, skradderi, skoaffar, trasnideri, moppeverkstad, bostadshus, cykelaffar, fantastiskt underhallande och roligt. Ibland ar livet mer filmlikt an andra ganger.
Igar kvall var det film fran palatset. Vi svepte runt, ikladda nysydda sidenkimonos i vart hotellrum och kande oss som drottningen och kungen av Saba, minst.
Och Annette tack for ditt livstecken och ha det sa harligt i Egypten!

Att vara med sitt budskap

Inom retoriken pratar man om att bara budskapet hela vagen fram.
Det handlar om medvetenhet, att vara narvarande i det man sager, att inte vara nagon annanstans i tankarna och nar du ar, i det du sager, foljer din kropp ocksa med, handerna till exempel.
Har i Vietnam slar det mig hur narvarande manga, speciellt servetriser, ar nar de elegant bar fram tallrikar och glas och mjukt och forsiktigt placerar dem framfor mig. Pa samma eleganta satt dansar de av bordet eller lamnar fram notan, halsar eller haller upp dorren.
De bar budskapet hela vagen.
Budskapet att du som gast ar viktig och maten ar vardefull. Vietnameserna ar valdigt narvarande i sina kroppar och i nuet.
Idag blasregnar det och himlen ar gratung, ca 25 grader. Pa baksidan av hotellet, nedanfor vart rum finns tva sma hus med tappor till, darefter risfalt. I morse blev jag vittne till vardagsdramatik..ena gardens ankor hade tagit sig in till andra gardens nyplanterade vaxter, och de snafsade, snattrande pa vita och vackra mot den bruna jorden. Det uppmarksammades av husfrun som uppretad, ikladd rod hjalm och munskydd skrikande schasade ivag dem till ratt gard.
Funderar over varfor de bar munskydd, det ser lite laskigt ut, tycker jag..ja man borjar kika efter kolerahardarna.I Saigon var det ju forstaligt, pga alla avgaser men har pa landet? Bland alla floder, risfalt och banantrad??!
Och hjalmarna i vatt och torrt?!
Hjalmarna har de kanske av gammal vana sen kriget??En del har faktiskt gamla krigshjalmar nar de kor moppe .Den skyddar ju oxa mot regnet. Ja och har de hjalmen pa huvudet behover de ju inte leta efter den nar de ska ut och moppa.

Retorik ar att artikulera

Ja sa var det det har med artikulationen, eller kanske handlar det om att uppfatta ljud?

Jag maste koppla pa alla horselceller och fantasi nar jag kommunicerar har i Vietnam.Deras artikulation ar minimal eller annorlunda an varan. Forstass!

Men jag uppfattar bara borjan av orden, det blir lite som Gissleken, man gissar och associerar vilt pa allt man kommer att tanka pa som har riktning mot givna temat. Men stor blir gladjen nar man prickar ratt, nar pusslet faller pa plats, man far ett stort leende och sa fortsatter kommunikationen.Tanker pa filmen Picassos aventyr dar Gosta Ekman fragar om det finns vatten, aqua, l` eau etc. kan kanna mig som han, nar jag kommunicerar har.

Sa har jag lart mig att alltid fraga Do you speak english? nar det ar fragan om en storre affar..det larde jag mig nar jag skulle kopa glasogon..men tillslut fungerade kommunikationen fastan jag var alldeles genomblot av svett.

Sa att" tala ur skagget" underlattar kommunikation, artikulation spelar roll, skrev hon medan hon lat blicken svepa ner over gatan dar ballongforsaljarna holl pa att packa ihop sina ballonger och fotoblixtarna slutade att lysa framfor de blalampiga bomullskladda stallningar med jultomte och renar i neonljus. En julbild i fuktig 30 gradig varme som jag lamnat i Sverige, som kanns malplacerad har.Men det ar klart, for tomten finns inga granser, bara for mig.

Bufflar och flamingo till frukost

Ja kara vanner har forflyttat mig en timme med flyg norrut till kuststaden Hoi Ann..nej Hoi An var det. Ett av UNESCOS kulturarvs stader, en gammal stad helt skonad fran kriget.

Har just intagit frukost sittande vid floden som sakta forenar sig med Kinesiska sjon, hundra meter harifran.

I natt DANADE havet alldeles valdsamt och jag kande mig ratt liten.

Men pa andra sidan floden , vid frukosten..lag en flock med bufflar och idisslade medan vita flamingos spatserade mellan dem pa flodbanken...osannoligt..fick nypa mig i armen..ar detta verklighet?! (I Tollsatter har jag en rosa flamingo i plast staende i rabatten uppe vid min oversta uteplats vid skogsranden) Palmer langs med flodlinjen..en man kom paddlande, sittande pa huk i sin smackra trabat..nagra man holl pa att lagga nytt tak pa en lagard?

Och mopeder och cyklar, folk pa vag till skolor och arbeten och jag knapper pa mig mina sandaler och gar ner till stranden for en promenad eller dopp i poolen kanske? Vagorna ar valdiga!

Ja priviligerad vasterlanning ar jag..och alla andra gasterna pa Hoi An resort..priviligerad materiellt sett..en fabriksarbetare tjanar 300 SEK i manaden, tja ett par jeans for mig..

Fortsattning foljer..tomorrow handlar det om artikulationens betydelse inom retoriken.

och himla kul fa livstecken fran Sverige och dig Ann Cathrin!

Ute 25 grader PLUS.

Saigon- mopedernas stad

Sedan nagra dagar befinner jag mig i Saigon, i Vietnam.
Mitt i smeten, i distrikt 1, med utsikt over Saigonflodens skepp och bogserbatar och djungel pa andra sidan. Jag har tre minuter till Rex Hotell och operan och GUCCI, Versace, Chloe och trottoarrestauranger pa plastpallar, aggsaljande kvinnor i strahattar, skomakare skarande ut skosulor ur dack och mopeder, vespor i tusental.
Sa ser jag mellan huskropparna den roda vietnamesiska flaggan med den gula stjarnan pa.
Och jag minnns alla tv- inslag fran krigets Vietnam, napalmbombningar, Son My massakern och jag ser mig sjalv staende utanfor systembolaget i Skurup, saljande FNL- bulletinen.
Och nu ar jag pa ferie i Vietnam. Markligt.
Iallafall sa ar det oerhort med mopeder och munskyddsbarande forare, hela familjer pa varje moped, vespa..vilt tutande. Kollektivtrafiken existerar inte sa varje familj har minst en moped, sa ni kan forestalla er luften och myllret..5,5 miljoner invanare i Saigon.
Kvinnor i snava kjolar & djungelhjalm pa huvudet och ett eller tva barn mellan benen. Arbetare, kontorskvinnor och man, alla kor moped.
Och att ta sig over gatorna direkt kommen fran Tollsatter ar en pars! Man hanger pa ngn Saigoninvanare , gar ratt ut i gatan, steg for steg, mopederna tutar hogt och vilt, vajer, saktar ner, jag blundar och vantar pa smallen som inte kommer och pa nagot fantastiskt satt tar man sig over.Och hela tiden hors det overallt detta pigga, alerta tutande, trafikens samtal eller utrop..ja endel hors argsinta oxa.Och jag tanker : Det tutas for lite i Sverige, det ar energihojande!
Na nu ska jag kila upp till restaurangen och ata frukost, de har en speciell aggkock, som man bestaller omelett eller aggrora eller stekta. Sa lyxigt!
Fortsattning foljer.
Jo ute ar det 30 plus.