Saigon- mopedernas stad

Sedan nagra dagar befinner jag mig i Saigon, i Vietnam.
Mitt i smeten, i distrikt 1, med utsikt over Saigonflodens skepp och bogserbatar och djungel pa andra sidan. Jag har tre minuter till Rex Hotell och operan och GUCCI, Versace, Chloe och trottoarrestauranger pa plastpallar, aggsaljande kvinnor i strahattar, skomakare skarande ut skosulor ur dack och mopeder, vespor i tusental.
Sa ser jag mellan huskropparna den roda vietnamesiska flaggan med den gula stjarnan pa.
Och jag minnns alla tv- inslag fran krigets Vietnam, napalmbombningar, Son My massakern och jag ser mig sjalv staende utanfor systembolaget i Skurup, saljande FNL- bulletinen.
Och nu ar jag pa ferie i Vietnam. Markligt.
Iallafall sa ar det oerhort med mopeder och munskyddsbarande forare, hela familjer pa varje moped, vespa..vilt tutande. Kollektivtrafiken existerar inte sa varje familj har minst en moped, sa ni kan forestalla er luften och myllret..5,5 miljoner invanare i Saigon.
Kvinnor i snava kjolar & djungelhjalm pa huvudet och ett eller tva barn mellan benen. Arbetare, kontorskvinnor och man, alla kor moped.
Och att ta sig over gatorna direkt kommen fran Tollsatter ar en pars! Man hanger pa ngn Saigoninvanare , gar ratt ut i gatan, steg for steg, mopederna tutar hogt och vilt, vajer, saktar ner, jag blundar och vantar pa smallen som inte kommer och pa nagot fantastiskt satt tar man sig over.Och hela tiden hors det overallt detta pigga, alerta tutande, trafikens samtal eller utrop..ja endel hors argsinta oxa.Och jag tanker : Det tutas for lite i Sverige, det ar energihojande!
Na nu ska jag kila upp till restaurangen och ata frukost, de har en speciell aggkock, som man bestaller omelett eller aggrora eller stekta. Sa lyxigt!
Fortsattning foljer.
Jo ute ar det 30 plus.