Större än Power Point

Jag blir så trött på Power point presentationer.
Inte när det är en stödjande del av en kommunikation, men när bilderna, färgerna och ljuden totaldominerar.
Jag saknar ofta den levande, rörliga energiskapande människan på seminarium och konferenser.
Människan som tar plats.
Människan av kött och blod.
Människan vars röst kommer från olika håll, vars ansiktsuttryck speglar ordströmmarna och åsikterna, vars energi påverkar mig som lyssnar, såsom täljstenskaminens värme eller ovärme.
Den levande människan berör mig.
Den ickelevande multimediaproduktionen tröttar ut mig.
Den största , den mest fantastiska kommunikatören är människan, den levande människan.
Problemet är att det är svårt att inse det.Farligt att se sin storhet, att ta plats, att förstå att vi alla är större och intressantare än alla Power point presentationer tillsammans.
Det hela så bra sammanfattat i Nelson Mandelas installationstal.

”Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till.
Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss,vem ska jag vara? Lysande, fantastisk, talangfull, underbar. Vem ska jag inte vara? Du är ett Guds barn.
Att du låtsas vara liten tjänar inte världen. Det finns ingenting upplyst i att gömma din storhet,för att andra människor inte ska känna sig osäkra.
Vi föds för att visa den gudomliga skönhet som finns inom oss. Den finns inte bara i några av oss, utan i alla. Och när vi låter vårt eget ljus stråla, ger vi omedvetet andra människor tillåtelsen att göra detsamma.
När vi befrias från vår egen rädsla befriar vår närvaro automatiskt andra."