Jag skrev nyss om hur allvar, oskratt, stelhet, mörka färger generellt står för seriositet och kunskap.
Och tvärtom för mycket skratt, rörelse och starka färger står för oseriositet och ytlighet.
Nu ser jag linjerna bakåt eller påminns om dem.
Läser nu Brigitte Mrals bok, Talande kvinnor, där hon på sidan 12 refererar till språkforskaren Gustaf Cederschiöld som i en uppsats från 1899 utgår från tesen att känslan dominerar hos alla kvinnor medan förståndet dominerar hos alla män.
Överfört på språket innebär det att kvinnor låter sig styras av sina spontana stämningar, talar snabbt och med för männen delvis obegripliga hopp i resonemangen, samt med överdrivna känsloyttringar. Hon har därför också svårt " att foga sig i en ordentlig diskussions parlamentariska former"
Brigitte Mral frågar varifrån dessa föreställningen kommer och besvarar dem själv.
Sedan antiken representerar männen förnuftet och placeras därför högst i rang och i den sociala hierarkin, medan kvinnorna representerar känslorna och befinner sig längst ner.
Och en av de stora tänkarna Aristoteles, vars namn skimrar i guldskrift, menade att kvinnor saknar personlig auktoritet, värdighet, smak, förmåga till teoretiskt tänkande samt medvetna hedersbegrepp och att de därmed inte bör ha någon plats i det offentliga livet.
Intressant vaa??
Så långt tillbaka som i antiken började tänket, att allvar, stelhet, mörka färger dvs mannen betyder förnuft, konstruktivitet
och motsatsen känslor( skratt), rörelse, starka färger dvs kvinnan betyder destruktivitet, oförnuft.
Intressant?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När jag för något år sedan gjorde ett jobb som handlade om jämställdhet i företag hittade jag i min jakt på kunskap en kartläggning över hur män sett på kvinnor genom århundradena. Där kunde man bland annat läsa följande:
"Kvinnan är i förhållande till mannen vad slaven är till sin herre, kroppsarbetaren till den intellektuelle, barbaren till hellenen. Kvinnan är en outvecklad man." (Aristoteles 300 före Kristus)
På ett kyrkomöte i Nicea år 585 fanns följande på dagordningen: "Kan kvinnan över huvud taget räknas till människosläktet?" Efter tre dagars häftig debatt och votering fastställdes med en rösts övervikt att kvinnan tillhörde människosläktet.
"Om en kvinna går och är trött av ständiga barnafödslar och till sist dör därav så är däråt inget att göra. Låt henne bara dö. Hon är i världen för att föda barn." (Martin Luther 1500-talet)
Den gode Luther yppade också följande: "Naturen har gett kvinnan breda höfter och en stor bak och har därmed tydligt tillkännagett att kvinnan ska sitta stilla och passa sitt hus."
!!!!
Vad ska man säga? Inte underligt att kampen ännu inte är avslutad...
Nä inte är det konstigt att det ibland är tungt att ta plats och kämpa på.
Men historien är viktig..man ser allt tydligare i det skenet.
Skicka en kommentar