onsdag 4 mars 2009

Jag glädjer mig..

Jag bodde en period i Oslo.
Där mötte jag en del nya ord och uttryck, bland annat glädje, de sa " Det glädjer mig att mötas på fredag"
De gladde sig, som inte vi gjorde i Sverige..
I Sverige såg vi framemot att mötas på fredag..eller vi tyckte det skulle bli roligt att mötas. Men gladde oss..nä
Ordet glädje är inte så vanligt i Sverige, för min del, därav laddningen?
Men glädje är stort och ordet brett och strålande och smakar gott med dj-knixen.
Ett annat ord jag tog med mig var ordet mimra.
Man mimrade om skoltiden, man mindes nostalgiskt , man mindes glimrande .
Och visst glimmar minnen magiskt.

1 kommentar:

Ann-Cathrin sa...

Jag tror nog att vi glädjer oss lika mycket inför saker och ting fastän vi inte uttrycker det med just det ordet. Att glädja sig har på nåt sätt blivit ett omodernt uttryck. Tråkigt kanske, men språket är ju som bekant infinit och när ett uttryck försvinner dyker något annat upp. Att se fram emot något signalerar också en glädje, fast en kanske lite mer hemlig sådan. Men det är väl sådana vi är i kynnet, vi svenskar. I alla fall enligt myten är vi tysta och karga.

Själv upplever jag inte mig som tyst och karg. Inte heller känner jag så många andra människor som är det.

Därför glädjer det mig oerhört att säga att jag ser fram emot vår företagslunch nästa fredag!