måndag 23 februari 2009

..när filmen går av..

I lördags berättade jag två historier ur Kalevala, på Berättarfesten i Härnösand, på Sambiblioteket som Berättarnät Mitt, så flott hade arrangerat.
Efter några meningar klipptes plötsligt filmen av..min inre film blev blank..det vart inte black out utan white out..som en snövidd i mig...och jag kände hur jag snördes ihop invärtes..jag visste inte vad jag skulle berätta, fortsätta med..jag stirrade ut över publiken och de stirrade på mig..en sådan ensamhet..ingen, ingen kunde hjälpa mig..jag var så fruktansvärt ensam..då sa jag som det var i tredje person..så tappade hon tråden...hon såg ut över publiken..så gick jag nerfrån scenen, för att komma ur fokus..som pressar i en sån här situation..jag gick långsamt framför, längs scenen..rörelser påverkar ju lösande..jag smakade på orden jag sagt och så plötsligt var filmen ihoplappad, plötsligt var jag uppe på cykeln igen..och Kalevals skapelsemyt med gyllene ägg, himlajungfrun som blev havande med havet och Väinämöinen som vägrade låta sig födas..rullade vidare för att sluta med en regnbåge, en kaxig jungfru och en guldvävstol.
..och Väinämöinen den vise, reste sig upp i släden, vek inbjudan fälltäcket åt sidan och ropade till jungfrun på regnbågen: Kom ner i min varma släde, följ mig till Kalevala och bli min hustru. I mitt hus får du det bra, du behöver inte göra något..ja kanske brygga mjöd och baka lite honungskakor, annars bara sitta i fönstret och titta efter min släde och lyssna och skratta åt mina historier.
Jungfrun tittade ner på honom och frågade: Varför ska jag bli bandhund i ditt hus, när jag är en fri fågel i min mors hus?
Den störste av Kalevalas hjältar tappade hakan..var tyst en stund och sa sedan: Men en kvinna utan en man är en halv kvinna!
-Säger du det?! Och vad kan du mer en prata? frågade hon.
- Allt!

Inga kommentarer: