ICEHOTEL är skönhet och en resa in i det okända.
Man blir påverkad av det som omger en.
Jag kan känna rysningarna jag får när jag åker tåg söderut, när tåget passerar de oändliga betongklossarna, bostadsområdena i Stockholms södra förorter, så tunga och så fula. Jag brukar tänka : Tackolov att jag slipper bo här!
Det är klart att man blir påverkad av omgivningen.
Mina retorik- utbildningar/ berättarföreställningar påverkas av om lokalerna är vackra eller ovackra.
Därför blir jag positivt påfylld, när jag rör mig i de vita, tysta rummen på ICEHOTEL. När jag möter konstnärers tankar och händer i den blåskimrande isen, fylls jag av skönhet.
I kylan -5-8, stillnar jag, radiokanal på radiokanal sänker volymen i mitt inre och mina tankar blir en enhet med min kristalliserade andedräkt.
Första gången jag gästade ICEHOTEL och andlöst gick genom hotellet, bland iskristallkronor och skulpturer fick jag en näradöden- upplevelse. Så här måste det vara att vara död, tänkte jag.Så stilla och tyst, så oändligt vackert.
En resa in i det okända, det är det varje gång jag gläntar på isdraperiet och stiger in i en av frusen älv, smyckad svit.
Skönhet stärker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar