Mitt första uppdrag på ICEHOTEL var berättarföreställningar på engelska.
Detta första uppdrag i " sagan som blev verklighet" kan symbolisera mitt företagandes höjder & avgrunder.
Jag anlände till ICEHOTEL i minus 32 grader, allt bedårande vackert i vit snöskrud.Genast gick jag ner för att inspektera min arena, iskyrkan.
Där hade Lars Erik, prästen, just avslutat ett av många dop. Han hälsade mig välkommen och frågade,
-Hur länge tänk du håll på å berätta?
- Tja, en 45 minuter, svarade jag.
Han såg mig i ögonen.
- Får du dom å sitt 15 minuter gör du det bra. Det e kallt här.
Jag glömmer aldrig hur allt stannade. Isen, de renfällsklädda bänkarna, och altartavlan försvann i ett töcken.
Om inte konsumenterna sitter kvar kan inte produkten levereras, så är det.
Herreminje.. ja men då, då, då måste jag korta ner folksagan.
Jag började korta ner sagan för att upptäcka att den blev till intet. Omöjligt.
Tänk, tänk, tänk.
Då bestämde jag mig för att om gästerna inte kan sitta kvar..då bryter jag för pausegympa. Do as I do..och när de fått fart på blodomloppet så fortsätter jag berättarföreställningen.
Behöver jag säga, att jag inte sov en blund den natten?
Nästa dag, annandag jul stod jag på plats i fotsid Mariebergspäls, barhuvad med specialstrålkastare och headset, lika vit i ansiktet som snön.
Gästerna, de skoteroveralliga, vaggade in.
- Once upon a time, there was a ... Då kristalliserades min andedräkt till ett vitt moln, som stoppade den berömda ögonkontakten mellan mig och publiken.
Mitt huvud gick på alla cylindrar.
- OK Ann, sa jag lugnade till mig själv..tala nu långsamt, så sjunker orden och ismolnet och så kan du se publiken i ögonen..
Jag talade långsamt samtidigt som jag komprimerade historien, hur det nu gick till..i vilket fall som helst så hörde jag plötsligt dova vantapplåder.
Berättarföreställning var slut och alla hade suttit kvar!
Ett par kom fram och tackade.
- What about the cold, frågade jag.
- Well, in the beginning it was a bit cold, but after a while I did´nt think of it.
Han vände sig mot sin kvinna.
- What about you, dear?
- No problem at all.
Ja som sagt, skillnaden mellan dröm och mardröm kan vara hårfin..drömmar kan vara mardrömslika och mitt företagande precis som mitt första uppdrag på ICEHOTEL är/ var ett himmelskt helvete eller en dröm i kristall med inslag av brända, mögelluktande släpande nattsteg.
2 kommentarer:
Oj ,vad svettigt det måste ha varit. Tuffa omständigheter att anpassa sig till där uppe. Och så skönt det måste ha varit efteråt! Tyvärr försvinner ju den där oövervinnerliga känslan efter ett tag - man borde kunna konservera den på något vis. Eller kan du plocka fram den när du behöver?
Jo nog kan jag plocka fram både skräcken och triumfen som fick mig att flyga.Men nu tänker jag att jag ska skriva ner den och ha i min "uppiggningspärm" bland andra stärkande upplevelser och kommentarerö. Denna pärm brukar jag plocka fram när energinivån är låg och behovet av påfyllning starkt.
Men håller med fast jag inte vill, att alltför mycket positivt sjunker ner i glömskans dy istället för att sättas i gyllene ramar i strålkastarljus ovanför matbordet!
Ann
Skicka en kommentar