Att synas är att höras

När jag ser ut genom kontorsfönstret badar det vackra Nordingrå i solsken.
Ett Nordingrå som alltid är skönt men ändock ökar solljuset upplevelsen, skimret och tydligheten i landskapet.
Så är det också med oss,när vi ställer oss i strålkastarskenet blir vi synligare.
Då syns vi som landskapet idag, som den belysta konsten på galleriet.
Då kommunicerar vi starkare än utan belysning, då hör och ser åhörarna vårt budskap.
Och det är ju vårt mål..när vi tar plats framför en grupp..
Men runt strålkastarbelysningen finns det viskande röster: Min sssööta vän, vem tror du att du är?
Varför skulle någon vilja sssse och höra dig?
Varför ska du ssssynas när ingen annan gör sig märkvärdig och ställer sig i strålkastarens sken?

Möte är kreativitet

I mötet skapas kreativitet.
Tankar får färgstarka vingar, nya former annorlunda kullerbyttor tar plats.
I samspelet mellan två eller flera öppna sinnen, växer blomstrar allt.
Jisses, att sitta ensam på kontoret och vara kreativ, tänkte hon som just återvänt till Nordingrå efter en sprudlande, kreativ dag i Härnösand.

Arvidsjaur ett vackert namn

Visste ni att Arvidsjaur betyder givmild sjö?
Man lär sig alltid nya saker.
Just hemkommen efter föreläsningsturné i Norrbotten " Hur man får folk att spetsa öronen"
I Arvidsjaur delade jag Hotell Laponia med glad delegation från Malta. Arvidsjaur har börjat väva vänortsband efter att kärlek uppstått mellan Arvidsjaurflicka och skönsjungande Maltes.
Det är fantastiskt att i strålande solsken njuta av vårt vackra land..åkte över Lycksele, Sorsele till Arvidsjaur.
Visste ni att det är nu renköttet ska lufttorkas?
Sedan vidare till Överkalix och föreläste i ett åttkantigt rum på Grand Artic Hotel med den frusna Kalixälven vid våra fötter.
Visste ni att Överkalix fjärrvärmeverk eldas med pellets som är en blandning av torv och flis?
Så vidare till Luleå och deras pärla, Kulturens hus och föreläste där inför 175 personer i svart sal med ljud/ljustekniker.
Visste ni att man i Luleå kan åka skridskor eller promenera långt, långt på upplogade, blanka älven och köpa nygrillade hamburgare och kaffe ute på isen?
Det är det optimala..få ny kunskap-njuta-ge kunskap och tjäna pengar.

Vilhelmina tur och retur

Vinterkörning med stadig diesel och på välplogade vägar är meditativt.
Mellan Nordingrå och Vilhelmina är det 28 mil enkel resa.
Jag har njutit av det snötyngda landskapet, insupit vitheten, skönheten, granarna och vyerna.
Mil efter mil efter mil..tankar har kommit och gått, tankar har marinerats, vridits och vänts på och så några snöskottande renar.
Mil efter mil efter mil.
Någon mötande långtradare.
I Åsele kommer de..testförarna..en rad av vackra, låga nyskapade bilar med smala strålkastare..en konvoj..fick en doft av riddare på sina hästar, frustande och spännande på väg till Arvidsjaur, kanske.
Mil efter mil efter mil.
Genom mitt huvud far orden, dialekterna, de olika berättelserna från Vilhelmina.
Corporate storytelling.
Och jag känner mig priviligerad som får möta så många olika människor och jag är lycklig över att jag tog steget och blev företagare då en gång för länge, länge sedan.
Plötsligt på vägen en blodig Liljeforsare..en död, vintervit hare och på haren en guldhövad örn som lyfter när jag kommer närmare i min röda Toyota.
Vilhelmina tur och retur är en gåva.

Corporate storytelling och ICEHOTEL

Sitter och förbereder föredrag om Corporate Storytelling.
Företagsberättelserna som stärker varumärken.
Fenomenet ICEHOTEL, som skapelse och som företag är ett av de mest fantastiska och mest inspirerande jag har mött.
Jag blev alldeles betagen när jag första gången besökte ICEHOTEL. Hade en nära dödenupplevelse-en positiv.
Det var så stilla, vitt och vackert och jag tänkte : Såhär är det nog att dö.
Och i mig växte en önskan att bli ett med ICEHOTEL, få berätta i denna skönhet, i snön, i isen.
Så pratade jag med en av delägarna, Monica Wollmén, och hon tände på idén om berättarföreställningar i isen.
Yeees!!
-Runt jul och nyår skulle det passa, då har vi mycket privatgäster. Mest internationella, så du måste berätta på engelska, fortsatte Monica Wollmén.
-Jajamensan hörde jag mig själv säga..så var det avtalat.
Lycklig var jag, något alldeles fantastiskt hög.
jag lät översätta en folksaga som stämde med ICEHOTELS varumärke..jobbade in den och flög upp den 25 december år 2000.
Landade i ett sagolikt Kiruna, snöklätt och minus 32!
Tjohej.
Hyrbilen var grön och varm och jag körde till Jukkasjärvi med päls och skoteroverall i baksätet.
Väl framme på ICEHOTELL inkvarterades jag i vackert personalhus ett åttakantigt i TRÄ, som just denna helg inte hade fullt fungerande värme,men jag hoppade i overallen och ner till iskyrkan där jag skulle ha berättarföreställning dagen därpå.
I iskyrkan hade prästen just avslutat ett dop, han plockade ihop sina pinaler, såg mig och hälsade.
- Jaha, de e du som ska berätta!
-Jo det stämmer.
- Får man fråga hur länge du håll på.
- Tja en 35-45 minuter sa jag.
Då kom en mening som jag aldrig kommer att glömma.
- Får du dem att sitta 15 minuter e de bra. De e kallt här, sa prästen och gick ut i den 32 gradiga kvällen.
För mig stannade tiden..

Lilla Hotellet i Vilhelmina

När ni ska avnjuta en vistelse i Vilhelmina måste ni bara bo på Lilla Hotellet!
Lilla Hotellet uppfyller verkligen uttrycket " att känna sig som hemma".
Först ägaren Marias förtjusta rop ur telefonen som hängde under tjädern: "Välkommen Hon fortsatte, jag är ute i ett ärende, men ser du älghornet på väggen?
-Ja
-Ta nyckel nr 2!
En trappa upp, ligger rummet. Gör dig hemmastadd så ses vi om en stund.
Jag travade upp i ett charmigt renoverat och inrett familjehotell mitt i Vilhelmina.
När jag skulle iväg till min kurs sa värdinnan:Är det något jag ska ställa fram tills du kom hem? En öl eller ett glas vin? En macka?
Tack för vänligheten men jag behöver inget, svarade jag.
Med ett leende sa Maria: Men om du ångrar dig så är det bara att du går ut i köket och tar det du vill ha.
Vaaaa, snacka om det goda värdskapet!
Och i källaren fanns ett turkost kaklat SPA med kristallkronor..som väckte en längtan att där tillbringa en afton i goda väninnors lag.
Alltså Lilla Hotellet nästa gång ni är i Vilhelmina!

Vinden drar..skeppet far

Vinden drar, skeppet far,
bort till fjärran land..
genom mig drog plötsligt strofer från tiden då jag gick i lekskola i Skurup..jag ser den vackra blonda fröken Stenberg, vi sitter alla på den murriga, orientaliska mattan och låter de fantasieggande stroferna skapa bilder i våra inre..vinden drar, skeppet far bort till fjärran land
och sjömansgossens lilla, lilla vän står sörjande på strand..
och vattnet blir svartblankt, färjkarlen ordstilla och Tuonelas furste, den vita svanen är som Saurons ros mot det mörka.