Att synas är att höras

När jag ser ut genom kontorsfönstret badar det vackra Nordingrå i solsken.
Ett Nordingrå som alltid är skönt men ändock ökar solljuset upplevelsen, skimret och tydligheten i landskapet.
Så är det också med oss,när vi ställer oss i strålkastarskenet blir vi synligare.
Då syns vi som landskapet idag, som den belysta konsten på galleriet.
Då kommunicerar vi starkare än utan belysning, då hör och ser åhörarna vårt budskap.
Och det är ju vårt mål..när vi tar plats framför en grupp..
Men runt strålkastarbelysningen finns det viskande röster: Min sssööta vän, vem tror du att du är?
Varför skulle någon vilja sssse och höra dig?
Varför ska du ssssynas när ingen annan gör sig märkvärdig och ställer sig i strålkastarens sken?