Mörkerkommunikation och strålkastare

Ibland har jag haft alltför starkt strålkastarljus på mig och alltför mörkt i salen och då har jag inte mött ett enda ögonpar..och jag tittade naturligtvis på publiken, svepte runt..till översta raden.. längs sidorna ..trots att jag inte fick någon ögonkontakt..men herreminje vilken energiförlust...eller brist på förnybar energi och jag vet att de berättarföreställningarna blev mycket svagare än vad det kunde ha blivit, om jag hade kunnat tankat upp åhörarnas energi..fast det visste inte de, för de visste inte hur det kunde bli, i styrka.
Hängde ni me`?
När vi ändå är inne på ljus..och framförandeteknik...eller actio som grekerna sa.
Ett av mina uppdrag i världen, är att göra folk medvetna om ljusets betydelse.
Ju mer ljus du har på dig desto starkare kommunicerar du.
Salen, åhörarna kan vara upplysta men ett extra ljus på dig förstärker din kommunikation.
- Nääää inte är jag så märkvärdig, inte ska jag ha ljus på mig, säger de flesta.
Då brukar jag berätta om den gången jag var på ett galleri i Gamla Stan, då gick plötsligt strömmen, belysningen mot tavlorna slocknade och fast det var mitt på dagen...FÖRSVANN..tavlorna.
För att komma åter när ljuset efter några minuter kom tillbaka.
Det var en fantastiskt insikt jag gjorde.
Alltså, vi ska se oss som konsten på galleriet..ju bättre ljussättning desto starkare framträder vi, och ju starkare, ju mer av våra nyanser, mimik som lyfts fram, ju starkare kommunicerar vi..och det är ju vårt syfte..när vi står framför en grupp..eller hur?!
Detta med ljus är ett stort, omedvetet kapitel inom retoriken och förutom kunskap så är det oxå Jante som vi låter stoppa strålkastarljusen..- Tro inte att du är något! Gör dig inte märkvärdig och synlig!
Men det är ju precis det vi alla är, något märkvärdigt som världen förtjänar att få njuta av!!

Strålkastare och motorvärmare

Tänkte på det här med ögonkontakt och strålkastarsken.
Ögonkontakten fungerar oxå som energipåfyllnad...som sladden mellan motor och elkontakt..Man tankar upp energi av lyssnarna..god energi, för det mesta...som kan värma den djupfrusnaste motorn, vår självtillit. Och tvärsom, få en att skrumpna till ett gammalt avocadoskal.
Men när självtilliten blir stor, vecklar våra färgrika kronblad ut sig och vi låter färgerna förgylla vår dans, vår kommunikation..och man säger efteråt: Det var en engagerande talare.

Så roligt Janne Arleklint att träffa dig!
Kurs i Vietnam? Nikonutbildning? Jisses, med tolk.
Jag har haft hörseltolk en gång under en berättarföreställning..märkligt och ovant att inte ha hundraprocentig kontakt, att ha konkurrens om ögonkontakten..och viktig kände jag mig samtidig. Ja som när man ser debatter från FN..eller Saddam Hussein intervjuer ..där allt tolkas.

Fortsättning retorik i bakfickan

Någon sa, ( och jag log ) " PR baserad på lögner ger kortsiktiga effekter, ugnefär som att kissa på sig, varmt och skönt för stunden, men ganska snabbt efter blir det både kyligt och obehagligt"

Retorik i bakfickan..

Det är bra att samla på sig slagkraftiga citat eller humoristiska ordspråk( om man inte tillhör de som spontant hittar rätt snitsiga uttryck) att ha i bakfickan ..när man håller sitt anförande, eller när tystnaden bara blir alltför tryckande runt det spegelblanka bordet. Hittade ett Thorvald Gahlin citat, som fick min ansiktsmuskulatur att röras, och då måste ju andras oxå påverkas.
" Det gäller att ha mod att vara den man är.
Och inte tappa modet för att man är den man är"

Kommunikation är som strålkastarljus

Kommunikation är som ljusstrålar, strålkastarsken.
Hela du, hela kroppen är en mängd strålkastare som lyser olika starkt beroende på trygghet, engagemang & medvetenhet.
Starkast lyser huvudstrålkastaren, ansiktet med ögonen och mimiken, men hela kroppen lyser, signalerar- kommunicerar..ända ner till fötterna.
Om någon står med fötterna inåt eller brett isär-utåtvända..kommunicerar den olika saker..eller hur?
Ju mer du kan synkronisera dina strålkastare desto starkare kommunicerar du ditt budskap.
Ju mer stilla du håller huvudstrålkastaren desto starkare kommunicerar du.
Därför är det viktigt att ha koll på huvudrörelserna och ögonrörelserna, att de inte är för ryckiga, flaxiga, snabbt växlande...om du behöver göra ett stadigt, trovärdigt intryck alltså.
Ju mer stilla du kan hålla ditt huvud och dina ögon, desto starkare lyser dina kommunikativa strålkastare desto trovärdigare kommunicerar du.Du kan gestikulera hur mycket som helst, men huvudstrålkastaren måste vara stilla..ja det är som i dans..snurra på, men ha ögonfäste.
Visst är det spännande?!

Dånande tystnad

Ja så är det dånande tystnad och oigenomtränglig svärta.
Så är jag tillbaka i Höga Kusten.
Min hjärna hade tagit till sig de Vietnamesiska ljuden, havets bränningar, trafiken, rösterna med andra melodier... här i Tollsätter är det verkligen TYST.
Allt är tyst och vackert inbäddat i vit snö.
En och annan bil kommer förbi.
När klockan börjar spela är det nattsvart ute..flera timmar längre svart både på morgonen och om aftonen..jag känner påverkan...oj vad ljus påverkar..det är inte bara tanken som styr.
Och jag packar in mig i omslagspapper på omslagspapper, och tänker att det är inte så många månader kvar tills dess jag kommer att känna varm vind mot min hud och får höra kajorna prata medan jag dricker min cappuccino på översta platån under hägg och lönn.

Ihopvikt kommunikation

I mitt barndomshem fanns inga krav på att något skulle vara ihopvikt eller struket.
Och det kan man väl tycka, att vikt eller ovikt inte spelar någon roll...fast det kommuniserar något.
Det slog mig en gång när jag hade haft nattgäst som jag lämnade tidigt på morgonen för att åka och jobba..när jag kom tillbaka, hade hon åkt och i rummet låg sängkläderna prydligt ihopvikta och lagda på diagonalen på sängänden.
Då såg jag hennes händer som vikt ihop och omtänksamt lagt sängkläderna i en snygg hög, en hälsning.
Jag tänkte på det nu när jag sovit mycket på hotell, hur städerskan förutom att hon bäddat och hängt in nya handdukar också vikt ihop mitt urtvättade, sladdriga nattlinne och lagt det så snyggt på sängen..ja blev rörd av handlingen, att se handens behandling av mitt plagg, av mig..även om inte hon och jag har någon relation, utan det ingår i hennes arbete.
Och i morse vek jag ihop min pyjamas, som en omtänksam hälsning åt mig själv.