Bland tussilago och döda grävlingar

Våren är här.
Överallt spejar jag efter gamla vänner som åter visar sina nyllen i solens magnetfält.
Jag möter också ett tydligt men ack så deprimerande vårtecken..de överkörda grävlingarna längs vägrenarna.
Mellan Gallsäter och Sundsvall,ca tio mil, noterade jag tre döda djur.
Så sorgligt se de vackra, kraftiga djuren som intet förmådde mot fart och plåt.
De som grymtande ska rassla runt i lövhögar eller hänga i någons stövlar tills det inlagda kolet krasar mellan dess käkar.
Stilla pälsklädda högar av kött.
Men så är kropparna borta.
Har länge undrat vart de tar vägen.
Ingen bilist törs väl stanna sin bil, gå ut på E4:an för att dra undan kropparna omän man skulle vilja?
Såg nu i tidningen att två gånger i veckan kör vägverkets? personal och tar bort överkörda vårtecken.
Så nu slipper jag ligga vaken och grunna över detta fd. mysterium.