Jag har stångat min panna blodig.
Jag har slitit mitt hår.
Jag har galopperat mot den stängda porten med stock, gång på gång.
Jag kom inte ut på nätet.
Jag har ringt och ringt och sökt support hos kramnet, min bredbandsleverantör.
Jag har stirrat på papperna i datapärmen " Till skillnad från våra konkurrenter ser vi till att du får en personlig kontakt med vår egen personal" läser jag och frustar frustrerad och lämnar meddelande till telefonsvarare, gång på gång.
I tre hela dagar har jag varit i okontakt med yttre rymden..men nu för tio minuter sedan svängde min kompetenta,snillrika och totalt orädda kollega Ann-Cathrine Granbäck,in på uppfarten med sin orangemetallic Ford Fokus.
Hon kom, hon såg och hon segrade..hon listade sig in till routern och klickade in några nödvändiga klick och NU ÄR JAG UTE PÅ NÄTET IGEN!!
Vilken befrielse..att kunna läsa mina mejl och besvara dem här från kontoret.Kila runt i världen,i rymden tjoho
Underbart!
Ann-Cathrine, är verkligen en räddare i nöden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ann, det var väl inget... Hjälper gärna till när jag kan. Kram!
Ann-Cathrin
Jag säger bara, äras den som äras bör!
Och jag blev såå lycklig och såå tacksam och du hjältinnan!
Försökte fixa länk till din hemsida men den kunskapen hade sjunkit ner i glömskans dy :)
Bra gjort Ann-Catherine! Företaget har varit väl diskreta med att dom bytt uppkopplingssätt.
Skicka en kommentar