Rickard Wolff på en höskulle är magi

I natt var jag på det Holmgång VI, på Holms säteri invid Ångermanälven.
Den stora höskullen, där fondväggen släppte igenom sommarnattens ljus mellan brädorna, var magi.
Lukten av kor, ljuden av ladugård under oss,byggverket för att bära oss publik, för att hålla upp alla strålkastare, scenkonstruktioner, alla artister, var grovt och ohyvlat och väldigt magiskapande.
Dans,teater, opera, Sundsvalls Dragons, pianokonsert och så desserten Rickard Wolff med en gitarrist.
I likadant strålkastarsken som Benjamin Syrsa brukar ha när han sitter på ljusstaken och sjunger på julafton, likadant ljus var det på Rickard Wolff.
Mannen med det stora leendet och den klangfulla rösten som sjunger och pratar så vackert om kärleken så jag gråter och ler omvartannat.
Det var värme, gemenskap och en stor ensamhet.